skrivernej
finns inte längre. jag kan inte känna någon men minst av alla dig.
jag präglar min frysta tillvaro genom att kriga med allt omkring mig. det FINNS inget att säga. det FINNS ingen att känna. så tomt och tyst på alla trappsteg. banor som går sönder. trappor som slukar atomer, som äter upp dig. du som inte var någons. du som var tom och du satt fast. jag slingrade runt dig och forsade ner över dig som ett monstervattenfall. eller bara ett monster. alla skador vände till din fördel och varken monster eller vattenfall ska sitta fast. inte i träd.
Kommentarer
Trackback
