WOODS

som att sitta i mitten med mörk- mörk-, ack så mörkgrå färg som rinner ner längs hörnen. trycker pannan mot. fastnar. nej, det är inte så, nej. inte så mycket så. lite så. jag vet inte om den gråa färgen är grå alls. men den är tjock i alla fall.sitter fast på penseljäveln.

jag tror att det ofta rasar i februari. känner av någon äcklig bekantskap.
enda gången jag inte vill slå i väggen och börja grina är efter en kopp kaffe.
tråkigt.
vill inte framstå som,, "så här". men jag är här och så nu.
det är fint att vara ledsen.